Dag 6 (Venedig – Marseille)

Efter en god natts sömn och en stadig frukost begav vi oss ner i garaget och bemöttes av en till synes argsint portvakt. Som vanligt krånglade bilen och idag var det batteriet som hade gett upp. När vi hade stått där och fipplat med strömbrytaren ett tag kom den arge portvakten fram till oss och vi märkte att han faktiskt inte var så arg som han såg ut. Han frågade oss (på italienska) om vi hade problem. Sen förstod vi ingenting utav det han sa men till slut rullade han i alla fall fram en batteriladdare åt oss och sa ”una hora”, vilket i princip är det enda vi kommer ihåg från spanskalektionerna i högstadiet.

Undertiden som batteriet laddade passade vi på att städa ur bilen. Den glade arge italienaren såg tämligen upprörd ut när vi överfyllde hans små soptunnor med halvfulla yoghurt förpackningar och diverse annat skräp.

När timmen hade gått startade äntligen bilen igen! Medan Johan backade ut uppehöll jag portvakten genom att sticka till honom lite dricks för att han inte skulle upptäcka den ENORMA pölen olja på golvet medan vi fortfarande var kvar. Tyvärr upptäckte han pölen precis när jag skulle sätta mig i bilen, men eftersom vi hade dricksat honom en månadslön tvingade han oss inte att städa upp det utan sa bara ”Disastro” och lät oss åka.

I övrigt bestod dagen av väg, väg och åter väg. Nu är vi på plats i Marseille och allt är frid och fröjd.

Dag 7 (Marseille – Murcia)

Efter att vi tillryggalagt drygt 110 mil, det vill säga rallyts längsta etapp är vi äntligen framme i Murcia. Vi har under den korta tid vi varit här observerat att de är en hejare på att odla och skörda frukt av alla olika slag. Skulle man bli sugen på en apelsin mitt i natten är det bara att gå ut på gatan och plocka en från närmsta apelsinträd.

Även hotellets innergård är rikt på apelsinträd, vilket var väldigt tur för oss då vi var nära på att bli kvar där för resten av våra liv. Efter att vi checkat in gick vi en runda för att kolla läget på hotellet. När vi kom till bottenvåningen såg vi att hotellet hade en rätt schysst innergård. När vi hade gått omkring bland apelsinträden ett tag började det bli kyligt så vi bestämde oss för att gå in igen. Dock hade dörren vi gick in genom gått i lås och vi spenderade därefter en halvtimme med att söka efter en annan utväg.

Tillslut hittade vi en liten gömd grind som vi gick ut genom och hamnade på helt fel sida av hotellet. Därefter gick vi i rask takt tillbaka till våra rum och nu sitter vi här och skriver till er där hemma. Detta är alltså sista natten vi har bilen eftersom imorgon ska den överlämnas till Mike och hans kompanjon. Vi ser fram emot att bli av med jäkelskapet!


Dag 8 (Murcia – Gibraltar)

Efter att totalt ha kört ungefär 500 mil på europeiska landsvägar har vi nu lämnat över vår ambulans till Mike och Kenton.

För att fira att resan gått så bra drack vi i samband med överlämningen en flaska mousserande vin som vi köpte på färjan till Gdansk. Det dröjde inte längre än till att Johan precis hade hunnit korka upp innan en alkoholiserad spanjor kom fram och ville dela glädjen med oss.

Allt eftersom rullade det in bilar med B2-nummerskyltar på dörrarna och de samlades på den stora parkeringen i väntan på att färjan skulle gå. Det var fint, men ack så sorgligt.

I skrivande stund är ambulansen ombord på färjan till Tanger och vi sitter på bussen tillbaka mot Johans lägenhet i Mijas där vi kommer att stanna några dagar.

Projektet är nu fullbordat och vi är båda mycket nöjda.

Over and out.