Dag 3 (Gdansk - Lodz)

Efter att ha tillbringat dagen med att sakta köra söderut i cirklar (ett effektivt sätt att se stora delar av landet, dock var detta inte ett val vi gjorde) stannade vi tillslut på Grand Hotel i Lodz (låt er inte luras av namnet).

En av aledningarna till att vi kom lite snett under dagen upptäckte vi att vi råkat ställa in att vi färdades på cykel i GPS:en. Således försökte den rackarns manicken leda in oss på små landsvägar och bygator och undvek metodiskt allt som vad motorvägar och asfallt heter, vid ett tillfälle fann vi oss mitt ute på en åker eller det-som-var-en-väg-förut. Det var helt sanslöst. Sent om sider lyckades vi dock rätta till vårat misstag så att vi kom på rätta vägar igen.

Tyvärr lyckades vi inte uppnå målet att ta oss in i Slovakien med det får vi kompensera med lite extra körning i morgon!

Dagens Höjdpunkt: En polsk by misstog oss för att vara en ambulans. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.

Dag 4 (Lodz - Budapest)

Efter att ha tillbringat de senaste två dagarna på polska landsvägar kan vi konstatera att det verkar som om polackerna håller på att frakta små delar av Polen, runt omkring hela Polen. Det är nått enormt med lastbilar i alla storlekar och former på vägarna. Med tanke på hur flinkt de rör sig så skulle man kunna misstänka att de använt hela utvecklingsstödet från EU till att trimma alla lastbilar i landet.

Vid lunchtid hade vi kommit till Tjeckien och färdades i vad som måste beskrivas som fjällsmiljö. Vi stannade på ett sporthotell som troligen sett likadant ut sedan 1958. Efter mycket teckenspråk och en del tårar (mestadels Samuels) lyckades vi få en bit mat som andades salmonella.

Vid arton tiden anlännde vi till Budapest och checkade in på vårat ”fashion Hotel”. Vi fick senare höra att hotelet inte låg i de bästa delarna av stan, eller som de uttryckte det;”You’ll have to lock the car twice in that neighbourhood”.

Vi åkte sedan till Hjältarnas torg (startlinjen) där man kunde lämna sin bil över natten och enligt uppgift så skulle det vara öppet till 24:00 (eller kanske 23:59, eller vad säger du Linnéa?), allting väl så långt. Visst kunde man lämna bilen fram till dess… Om man hade registrerat sig och fått sitt startnummer vill säga.

Det slutade med att vi skulle återkomma tidigt följande dag, visst känns det som man är i östeuropa alltid. Så vi åkte därifrån och hittade en restaurang, men givetvis var lyckan kortlivad. När vi ätit färdigt upptäckte vi att vi hade fått punktering på vänster bakdäck. Efter en stunds hårt arbete med att byta däck iklädd kostym fick vi ge upp då våran patetiska-jädra kinatillverkade-baguettätande-vitlöksluktande-barnamördande-domkraft gav vika.

Dagens Höjdpunkt: En Slovensk polis misstog oss för att vara en ambulans. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.

Dag 5 (Budapest - Venedig)

Dagen därpå var det dags för den officiella starten i Budapest. Eftersom vi hade däckproblemet att ta itu med klev vi upp extra tidigt för att hinna till starten i hopp om att på något sätt kunna få tag på en domkraft.

Efter att vi vandrat omkring på området i cirka 30 minuter lyckades vi tillslut få ta på Andrew, grundaren till The Great African Run. Tyvärr var han inte till någon vidare hjälp så vi började istället språka med olika team i hopp om att någon vänlig själ ville låna oss sin domkraft.

När det började se riktigt mörkt ut för Team North Star träffade vi på ett par sponsorer till rallyt som var villiga att hjälpa oss. Vi låste in vårat bagage i en av deras bilar och åkte sedan iväg mot vår bil som som tur var inte var särskilt långt därifrån.

Bilen hade lyckligtvis klarat sig från vandaler under natten så vi satte genast igång med att byta däck.

När däckbytet var klart begav vi oss i rasande fart tillbaka mot startlinjen i hopp om att de ännu skulle släppa in några eftersläntrare..

Efter startskottet bar det av mot Venedig via Slovenien, etapp på dryga 60 mil. Väldigt snart fylldes vägarna av överfyllda Jeepar. Mellan deltagarna uppstod det ett kommunikationssystem bestående av diverse ljud och ljussignaler.

Efter en lyckligtvis odramatisk dag på motorvägen anlände vi till Hotel Delfino i Venedig. När vi checkat in begav vi oss ut på stadens gator och irrade oss in på en liten italiensk restaurang med en synnerligen god pasta.

Dagens höjdpunkt: Vi har en dubbelsäng med bara ett täcke! Vi ser fram emot en mysig natt! Dessutom bad en gammal gumma oss att ta en snabb titt på hennes man som hade fått så ont i bröstet. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.

Dag 1 (Härnösand - Stockholm)

Efter en överdådig avskedsceremoni begav vi oss söderut, vi hann hela vägen till rödljusen vid Nybrogatan innan det var dags att vända om för ännu fler avsked.

På nästa försök tog vi oss hela vägen till Birsta, där vi behövde komplettera packningen med div. kablar. Är det förresten bara vi som undrar hur det kan vara så mycket folk där klockan ett en vardag?

Sent om sider kom vi fram till det anrika östermalm i Stockholm där dagens slutdestination låg. Vi firade detta med en kurdinariskt fyrverkeri på ett "hak" med asiatiskt tema.

Dagens Höjdpunkt: Vi blev misstagna för en riktig ambulans av en förbipasserande östermalms-fjortis-med-pappa-betalar-look. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.

Dag 2 (Nynäshamn - Gdansk)

Värt att noter gällande denna dag är att Johan hade en väldigt fabulös "hårdag", för att citera en i förbifarten passerande person; "Vet du var kattmaten står? Nähä ursäkta jag trodde du jobbade här..."

Efter en händelserik dag i Huvudstaden hälsade vi på en av de få ännu levande överlevarna från andra världskrigets förintelseläger.

När detta skrivs sitter vi i Sky loungen på Polferries flaggskepp: m/s Scandinavia och njuter av en byxvarm pepsi. Tyvärr är det ingen pant på burken. Framför oss hägrar ännu en välkomponerad måltid som kommer allt närmare i takt med att datorns batteri dör.

Dagens Höjdpunkt: En man med goda kunskaper i det Polska språket (både talat men ockå förmodligen det skrivna) misstog oss för en kort stund för en riktig ambulans. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.