The Great African Run

2009-04-02T12:07:00.000-07:00

Dag 6 (Venedig – Marseille)

Efter en god natts sömn och en stadig frukost begav vi oss ner i garaget och bemöttes av en till synes argsint portvakt. Som vanligt krånglade bilen och idag var det batteriet som hade gett upp. När vi hade stått där och fipplat med strömbrytaren ett tag kom den arge portvakten fram till oss och vi märkte att han faktiskt inte var så arg som han såg ut. Han frågade oss (på italienska) om vi hade problem. Sen förstod vi ingenting utav det han sa men till slut rullade han i alla fall fram en batteriladdare åt oss och sa ”una hora”, vilket i princip är det enda vi kommer ihåg från spanskalektionerna i högstadiet.

Undertiden som batteriet laddade passade vi på att städa ur bilen. Den glade arge italienaren såg tämligen upprörd ut när vi överfyllde hans små soptunnor med halvfulla yoghurt förpackningar och diverse annat skräp.

När timmen hade gått startade äntligen bilen igen! Medan Johan backade ut uppehöll jag portvakten genom att sticka till honom lite dricks för att han inte skulle upptäcka den ENORMA pölen olja på golvet medan vi fortfarande var kvar. Tyvärr upptäckte han pölen precis när jag skulle sätta mig i bilen, men eftersom vi hade dricksat honom en månadslön tvingade han oss inte att städa upp det utan sa bara ”Disastro” och lät oss åka.

I övrigt bestod dagen av väg, väg och åter väg. Nu är vi på plats i Marseille och allt är frid och fröjd.

Dag 7 (Marseille – Murcia)

Efter att vi tillryggalagt drygt 110 mil, det vill säga rallyts längsta etapp är vi äntligen framme i Murcia. Vi har under den korta tid vi varit här observerat att de är en hejare på att odla och skörda frukt av alla olika slag. Skulle man bli sugen på en apelsin mitt i natten är det bara att gå ut på gatan och plocka en från närmsta apelsinträd.

Även hotellets innergård är rikt på apelsinträd, vilket var väldigt tur för oss då vi var nära på att bli kvar där för resten av våra liv. Efter att vi checkat in gick vi en runda för att kolla läget på hotellet. När vi kom till bottenvåningen såg vi att hotellet hade en rätt schysst innergård. När vi hade gått omkring bland apelsinträden ett tag började det bli kyligt så vi bestämde oss för att gå in igen. Dock hade dörren vi gick in genom gått i lås och vi spenderade därefter en halvtimme med att söka efter en annan utväg.

Tillslut hittade vi en liten gömd grind som vi gick ut genom och hamnade på helt fel sida av hotellet. Därefter gick vi i rask takt tillbaka till våra rum och nu sitter vi här och skriver till er där hemma. Detta är alltså sista natten vi har bilen eftersom imorgon ska den överlämnas till Mike och hans kompanjon. Vi ser fram emot att bli av med jäkelskapet!

Dag 8 (Murcia – Gibraltar)

Efter att totalt ha kört ungefär 500 mil på europeiska landsvägar har vi nu lämnat över vår ambulans till Mike och Kenton.

För att fira att resan gått så bra drack vi i samband med överlämningen en flaska mousserande vin som vi köpte på färjan till Gdansk. Det dröjde inte längre än till att Johan precis hade hunnit korka upp innan en alkoholiserad spanjor kom fram och ville dela glädjen med oss.

Allt eftersom rullade det in bilar med B2-nummerskyltar på dörrarna och de samlades på den stora parkeringen i väntan på att färjan skulle gå. Det var fint, men ack så sorgligt.

I skrivande stund är ambulansen ombord på färjan till Tanger och vi sitter på bussen tillbaka mot Johans lägenhet i Mijas där vi kommer att stanna några dagar.

Projektet är nu fullbordat och vi är båda mycket nöjda.

Over and out.

2009-01-18T16:02:00.000-08:00

Dag 3 (Gdansk - Lodz)

Efter att ha tillbringat dagen med att sakta köra söderut i cirklar (ett effektivt sätt att se stora delar av landet, dock var detta inte ett val vi gjorde) stannade vi tillslut på Grand Hotel i Lodz (låt er inte luras av namnet).

En av aledningarna till att vi kom lite snett under dagen upptäckte vi att vi råkat ställa in att vi färdades på cykel i GPS:en. Således försökte den rackarns manicken leda in oss på små landsvägar och bygator och undvek metodiskt allt som vad motorvägar och asfallt heter, vid ett tillfälle fann vi oss mitt ute på en åker eller det-som-var-en-väg-förut. Det var helt sanslöst. Sent om sider lyckades vi dock rätta till vårat misstag så att vi kom på rätta vägar igen.

Tyvärr lyckades vi inte uppnå målet att ta oss in i Slovakien med det får vi kompensera med lite extra körning i morgon!

Dagens Höjdpunkt: En polsk by misstog oss för att vara en ambulans. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.

Dag 4 (Lodz - Budapest)

Efter att ha tillbringat de senaste två dagarna på polska landsvägar kan vi konstatera att det verkar som om polackerna håller på att frakta små delar av Polen, runt omkring hela Polen. Det är nått enormt med lastbilar i alla storlekar och former på vägarna. Med tanke på hur flinkt de rör sig så skulle man kunna misstänka att de använt hela utvecklingsstödet från EU till att trimma alla lastbilar i landet.

Vid lunchtid hade vi kommit till Tjeckien och färdades i vad som måste beskrivas som fjällsmiljö. Vi stannade på ett sporthotell som troligen sett likadant ut sedan 1958. Efter mycket teckenspråk och en del tårar (mestadels Samuels) lyckades vi få en bit mat som andades salmonella.

Vid arton tiden anlännde vi till Budapest och checkade in på vårat ”fashion Hotel”. Vi fick senare höra att hotelet inte låg i de bästa delarna av stan, eller som de uttryckte det;”You’ll have to lock the car twice in that neighbourhood”.

Vi åkte sedan till Hjältarnas torg (startlinjen) där man kunde lämna sin bil över natten och enligt uppgift så skulle det vara öppet till 24:00 (eller kanske 23:59, eller vad säger du Linnéa?), allting väl så långt. Visst kunde man lämna bilen fram till dess… Om man hade registrerat sig och fått sitt startnummer vill säga.

Det slutade med att vi skulle återkomma tidigt följande dag, visst känns det som man är i östeuropa alltid. Så vi åkte därifrån och hittade en restaurang, men givetvis var lyckan kortlivad. När vi ätit färdigt upptäckte vi att vi hade fått punktering på vänster bakdäck. Efter en stunds hårt arbete med att byta däck iklädd kostym fick vi ge upp då våran patetiska-jädra kinatillverkade-baguettätande-vitlöksluktande-barnamördande-domkraft gav vika.

Dagens Höjdpunkt: En Slovensk polis misstog oss för att vara en ambulans. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.

Dag 5 (Budapest - Venedig)

Dagen därpå var det dags för den officiella starten i Budapest. Eftersom vi hade däckproblemet att ta itu med klev vi upp extra tidigt för att hinna till starten i hopp om att på något sätt kunna få tag på en domkraft.

Efter att vi vandrat omkring på området i cirka 30 minuter lyckades vi tillslut få ta på Andrew, grundaren till The Great African Run. Tyvärr var han inte till någon vidare hjälp så vi började istället språka med olika team i hopp om att någon vänlig själ ville låna oss sin domkraft.

När det började se riktigt mörkt ut för Team North Star träffade vi på ett par sponsorer till rallyt som var villiga att hjälpa oss. Vi låste in vårat bagage i en av deras bilar och åkte sedan iväg mot vår bil som som tur var inte var särskilt långt därifrån.

Bilen hade lyckligtvis klarat sig från vandaler under natten så vi satte genast igång med att byta däck.

När däckbytet var klart begav vi oss i rasande fart tillbaka mot startlinjen i hopp om att de ännu skulle släppa in några eftersläntrare..

Efter startskottet bar det av mot Venedig via Slovenien, etapp på dryga 60 mil. Väldigt snart fylldes vägarna av överfyllda Jeepar. Mellan deltagarna uppstod det ett kommunikationssystem bestående av diverse ljud och ljussignaler.

Efter en lyckligtvis odramatisk dag på motorvägen anlände vi till Hotel Delfino i Venedig. När vi checkat in begav vi oss ut på stadens gator och irrade oss in på en liten italiensk restaurang med en synnerligen god pasta.

Dagens höjdpunkt: Vi har en dubbelsäng med bara ett täcke! Vi ser fram emot en mysig natt! Dessutom bad en gammal gumma oss att ta en snabb titt på hennes man som hade fått så ont i bröstet. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.

2009-01-14T09:00:00.000-08:00

Dag 1 (Härnösand - Stockholm)

Efter en överdådig avskedsceremoni begav vi oss söderut, vi hann hela vägen till rödljusen vid Nybrogatan innan det var dags att vända om för ännu fler avsked.

På nästa försök tog vi oss hela vägen till Birsta, där vi behövde komplettera packningen med div. kablar. Är det förresten bara vi som undrar hur det kan vara så mycket folk där klockan ett en vardag?

Sent om sider kom vi fram till det anrika östermalm i Stockholm där dagens slutdestination låg. Vi firade detta med en kurdinariskt fyrverkeri på ett "hak" med asiatiskt tema.

Dagens Höjdpunkt: Vi blev misstagna för en riktig ambulans av en förbipasserande östermalms-fjortis-med-pappa-betalar-look. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.

Dag 2 (Nynäshamn - Gdansk)

Värt att noter gällande denna dag är att Johan hade en väldigt fabulös "hårdag", för att citera en i förbifarten passerande person; "Vet du var kattmaten står? Nähä ursäkta jag trodde du jobbade här..."

Efter en händelserik dag i Huvudstaden hälsade vi på en av de få ännu levande överlevarna från andra världskrigets förintelseläger.

När detta skrivs sitter vi i Sky loungen på Polferries flaggskepp: m/s Scandinavia och njuter av en byxvarm pepsi. Tyvärr är det ingen pant på burken. Framför oss hägrar ännu en välkomponerad måltid som kommer allt närmare i takt med att datorns batteri dör.

Dagens Höjdpunkt: En man med goda kunskaper i det Polska språket (både talat men ockå förmodligen det skrivna) misstog oss för en kort stund för en riktig ambulans. Vi glädjs åt det lilla som ni märker.